Glöm inte namnen i vårdreformen

Ställningstagande från Svenska språknämnden i Finland och Finska språknämnden den 9.11.2022.

Vid förberedelserna av den pågående vårdreformen har planeringen av nya namn inte prioriterats tillräckligt, vilket lett till att de namn som uppstått utgör en haltande helhet. Både de så kallade binamnen som bildats vid sidan av välfärdsområdenas officiella namn och namnen på de enheter som erbjuder social- och hälsovårdstjänster är problematiska. Svenska språknämnden och Finska språknämnden vid Institutet för de inhemska språken vill ta ställning till de här namnen eftersom de inte är förenliga med god namngivningspraxis.

Ogenomskinliga binamn och enspråkiga förkortningar

Till ett gott myndighetsspråk hör att offentliga aktörer i första hand använder sitt officiella namn i kommunikationen utåt eftersom de officiella namnen signalerar något om myndighetens verksamhet. Detta gäller också välfärdsområdena. Eftersom namnen på välfärdsområdena är långa, till exempel Östra Nylands välfärdsområde och Egentliga Finlands välfärdsområde, har välfärdsområdena haft ett behov av att skapa kortare namnformer vid sidan av de långa officiella namnen.

Som en följd av detta har välfärdsområdena skapat olika typer av binamn, som är tänkta att fungera som förkortningar, men där kopplingen till de officiella namnen är vag eller obefintlig. Därför kan binamnen vara obegripliga för allmänheten. Ett exempel på detta är Eloisa som används som binamn för Södra Savolax välfärdsområde, som på finska heter Etelä-Savon hyvinvointialue. Andra exempel är Pohde, Soite och Siun sote.

Det problematiska med binamn som dessa är att de saknar koppling till de officiella namnen och därför är svåra att ta till sig, särskilt för personer som är beroende av lätt språk som ett stöd i vardagen men även för dem som inte har finska som sitt första språk. Binamnen riskerar också att förväxlas med kommersiella namn.

Ett annat problem är att vissa välfärdsområden har infört en enda förkortning och att den här förkortningen bildats utifrån det finska namnet, trots att språklagen kräver att tvåspråkiga myndigheter ska behandla nationalspråken likvärdigt. Om en tvåspråkig myndighet skapar en förkortning på det ena nationalspråket ska den i enlighet med lagstiftningen också skapa en förkortning på det andra nationalspråket. En tvåspråkig offentlig aktör kan alltså inte välja att ha endast en förkortning som bara kan kopplas ihop med det ena nationalspråket. Ett exempel på en förkortning som inte uppfyller dessa krav är Varha som Egentliga Finlands välfärdsområde använder och som kan härledas endast till det finska namnet Varsinais-Suomen hyvinvointialue.

Det hade varit ändamålsenligt att välfärdsområdena genast i början av namnplaneringsprocessen bildat sinsemellan enhetliga förkortningar, eftersom ett enhetligt bruk av förkortningar och webbadresser skulle bidra till att ge allmänheten en inblick i förvaltningshelheten och göra de tjänster som välfärdsområdena erbjuder mer tillgängliga ur en språklig synvinkel.

Den genomskinliga benämningen hälsocentral försvinner

I samband med att social- och hälsovårdstjänster centreras till gemensamma enheter har de genomskinliga och etablerade benämningarna hälsocentral och hälsostation ersatts av till exempel välfärdscentraler, välfärdsstationer och centraler för hälsa och välbefinnande. På finska används ofta hyvinvointikeskus. Benämningarna är brokiga och talar inte entydigt om vilken typ av tjänster de erbjuder. Det finns dessutom en risk för att särskilt den finska benämningen förväxlas med namn på kommersiella aktörer eftersom benämningen hyvinvointikeskus även ingår i namn på till exempel spaanläggningar och gym. Begripligheten lider ytterligare av att samma offentliga tjänster benämns olika på olika orter.

Språknämnderna ser gärna att välfärdsområdena börjar använda beskrivande benämningar som hälsovårdscentral, hälsocentral och vårdcentral på svenska och terveyskeskus och terveysasema på finska. Också social- och hälsovårdscentral (sosiaali- ja terveyskeskus) är en möjlig benämning. Det är inte alltid nödvändigt att inkludera alla tjänster som erbjuds vid en vårdcentral i namnet.

Genomför åtgärdsförslagen i nationalspråksstrategin

Språknämnderna anser att de brister i namnplaneringen som redogörs för ovan är oroväckande. Nämnderna tog ställning till planering av offentliga namn också i ett uttalande år 2009 och konstaterade då att offentliga namn enligt förvaltningslagen ska följa principerna för ett sakligt, klart och begripligt myndighetsspråk. När nya namn planeras är det därför motiverat att i god tid anlita språk- och namnexperter.

En av de konkreta åtgärder som nämns i nationalspråksstrategin som Statsrådet publicerade år 2021 är att myndigheterna ska följa Institutet för de inhemska språkens rekommendationer kring offentliga namn när nya namn på myndigheter planeras. Alla ministerier bär ansvar för att de här åtgärderna följs.

Språknämnderna föreslår att principerna för ett sakligt, klart och begripligt myndighetsspråk dessutom alltid ska tillämpas också när namn på nya offentliga tjänster planeras. Det här ska gälla alla myndigheter inom den offentliga förvaltningen – även kommuner och välfärdsområden.

SVENSKA SPRÅKNÄMNDEN I FINLAND
FINSKA SPRÅKNÄMNDEN

---

Mer information

Maria Vidberg
namnvårdare
tfn 0295 333 280
maria.vidberg[snabel-a]sprakinstitutet.fi

Jannika Lassus
Ordförande för Svenska språknämnden i Finland
tfn 050 556 08 92
jannika.lassus[snabel-a]helsinki.fi

Läs mer

Rekommendationer kring namnplanering